Vilse


Jag var ute och sprang i Sandsjöbacka Naturreservat i helgen. En fantastisk skog om du gillar att vara ute och springa eller promenera. Mängder med leder och bra uppmärkta sådana för att det skall vara lätt att ta sig fram också utan karta. Mitt val när jag stack ut i helgen var lite annorlunda. Jag valde när jag stack ut att medvetet springa vilse i den södra delen av naturreservatet. Ingen karta, ingen kompass och heller inte några markerade leder eller stigar i denna del av naturreservatet. Men naturligtvis en hel del stråk och djurstigar även om dom inte finns på terrängkartan. Vad som händer här är att jag medvetet startar den inre kompassen, håller koll på väderstrecken genom att ha koll på var solen står och hur långt jag springer räknat på tid, samt en stor uppmärksamhet på riktmärken. Det går långsamt framåt men jag upptäcker ny mark och har en hög glädje och upptäckarlust när jag sakta men säkert tar mig framåt. Nästa gång som jag sticker ut i dessa trakter och i samma riktning så kommer jag naturligt röra mig snabbare eftersom den brutna marken inte längre är oupptäckt.

Det är mänskligt att söka sig till det trygga och igenkända. Vi rör oss snabbt och ledigt när vi går fram i våra rutiner, för vi har ju gjort et förr och vi kan svaren på frågorna som dyker på oss. Tyvärr för det också med sig att vi kan bli ouppmärksamma på behovet av att förnya oss, likaså kan vi tappa motivationen när allt bara löper på, när vi inte längre utvecklas.

Jag har sprungit i naturreservatet i två års tid nu. Jag hittar längs de markerade lederna som i min egen ficka och jag har det sista halvåret varit lite trött på de upptrampade stigarna. För mig var det dags att kliva utanför min komfortzon och hitta nya marker att trampa upp stigarna på. Med handen på hjärtat kan jag säga att det var helt rätt! I dag längtar jag ut för att upptäcka mer – en fantastisk motivation som Du känner igen när Du går utanför komfortzonen och utvecklas. På gymmet, i löpspåret, vid matlagningen, på arbetet… Allt för många av oss går omkring på de upptrampade stigarna och är uttråkade.

Vilken tur jag har att jag kan göra något åt det!